Los Agnes

Jag heter Lova och är 13 år. Jag lever med min mamma och pappa i en stor villa på Lidingö. Jag har ingen, ingen i hela världen som bryr sig om mig. Inte ens mamma eller pappa. Mamma jobbar som journalist och kommer inte hem förens sent på kvällen. Pappa jobbar som fotograf och reser då rätt ofta. A, du kan ju tänka dig hur dom träffades. Mamma jobbade på en tidning. Pappa hade fått ett jobb som fotograf på tidningen och mamma och pappa skulle göra ett reportage. Dom fann varandra, såklart! Mamma har långt, brunt hår som hennes bruna glittrande ögon omfamnas av. Och oftast brukar hon locka håret, annars sätter hon upp det i en knut. Man kan inte säga att hon är smal, hon har bara en lite smalare kropp än alla andra mammors. Min mamma heter Anna och är 36 år. Pappa har en vältränad kropp och är lång. Han har rött, kanske 5 centimeters högt hår. Han sprayar eller sätter i vax i det. Han heter Charlie och är 38 år. Mamma och pappa är sådär som alla tycker är perfekta. Men jag får aldrig höra att jag är perfekt.

Jag har ingen bästa kompis, ingen att vara med på rasten. Jag gör allt för att passa in och få kompisar. Jag går runt med obekväma Dolce Gabbana jeans och en fånig liten Prada väska. Men det ända jag får höra är:  ”Amen titta! Där kommer rikemansbarnet med sin fula väska” och ”Men gud, du vet väll att Dolce Gabbana är ute”. Aldrig får man en snäll kommentar. Inte ens min lärare, Jens bryr sig. Det känns som om jag lever i en bubbla, en bubbla som ingen ser….

_________________________________________________________________

Vad tycks ;)? Jag ska fortsätta skriva när jag har lust!