Los Agnes

Har sett på många bloggar att man har lagt ut nyårslöften, en strävan efter perfektion. För ens egna nyårslöften är just att man vill ändra på sig för att bli perfekt.

 

När jag läser nyårslöftena ser jag att många har så många krav på sig själva, såsom "börja äta nyttigt", "börja träna", "spara mer pengar", "inte vara så negativ", "få bättre betyg och satsa på plugget", "vara mer med familj och vänner", och så vidare. Människor (då jag även är inräknad, haha) har alldeles för höga krav på sig själv. Man kommer aldrig nå "perfektion", vilket inte finns egentligen. Man borde tycka att man är perfekt på det egna sättet man är (även fast det är väldigt svårt att nå den tanken).

 

Jag har haft så många krav på mig själv den senaste terminen, trots att jag fann en väldigt bra balans mellan skola, familj och vänner. Dock glömde jag bort mig själv. Jag är en sådan människa som behöver vara ensam ibland, och bara sitta vid datorn till exempel. När jag inte var med vänner så pluggade jag. Jag har ställt så höga krav på mig själv när det gäller skolan, vilket i och för sig har lönat sig med betygen. Men om jag inte blev 100% nöjd med en uppgift gjorde jag klart den in i det sista, tills jag var nöjd med den. 

Detta gjorde att jag satt och grät flera kvällar, för att jag kände att jag aldrig fick tid över till någonting annat.

 

Därför har jag inga tydliga löften detta år, för att jag vet att det bara tar kol på mig. Jag har ett litet löfte i bakhuvudet, och det är att jag borde börja äta lite nyttigare, för jag vräker i mig sötsaker och McDonaldsmat. Men som sagt ska jag inte ha ett tydlig löfte, så jag kommer inte liksom "Inga mer cheeseburgare, inga fler sötsaker på vardagen" och sådant.

 

Det jag tror att jag egentligen vill ha sagt är att jag tycker att vi (oftast tonårstjejer) har alldeles på höga krav på oss själva, och vi tänker för mycket på vad vi gör och våra handlingar. Jag tror att vi skulle må mycket bättre om vi hade mindre och lägre krav. Jag tror att jag fick en rejäl tankeställare när jag läste "Egoboost" av Isabella Blondinbella Löwengrip. Är ingen som brukar gilla att läsa, men den boken är riktigt bra, och helt plötsligt kände man sig inte så ensam om sina problem.