Anledningen till varför jag grät hela dagen som jag berättade om:
Jag mår faktiskt lite sådär i nuläget. Jag har panikångest som gör att jag mår illa stup i kvarten. Jag går till psykologen och jag har bara bättrat mig sedan första gången jag gick till henne. Jag känner denna panikångest när jag är i skolan och på stan, eller nästan alltid om jag inte är hemma. I klassrummet har jag i nuläget en vattenflaska med mig och mobilen i fickan, små säkerhetsåtgärder jag har. Jag mår nästan alltid illa i klassrummet men för att bli av med panikångesten sitter jag kvar, för att jag vill kämpa. Jag vill inte må illa hela tiden. Jag SKA bli av med detta! Oavsett hur lång tid det tar. Förut gick jag nästan ut ur klassrummet en gång per dag, men denna vecka (v. 41 2010) har jag inte gått ut någon gång. Så jag gör mina små framsteg, och någon dag kommer jag vara helt återställd från detta. Jag kommer bara ha med mig min vattenflaska för att det är idrott eller varmt. Och min mobil kommer att vara i väskan som då är inlåst i skåpet.
Att ha denna panikångest hindrar mig till mycket. Jag kan inte äta ute, jag kan inte gå på bio eller shoppa. Och jag äter inte särskilt mycket till skollunch, men jag har börjat äta mer och jag blev stolt över mig själv i torsdags när jag åt fem köttbullar och mycket makaroner.
(Uppgift till skolan där man ska berätta hur man mår i nuläget)
Du skrev att din panikångest gjorde så att du blandannat inte kunde åka och shoppa. Men du har ju skrivit flera gånger i bloggen att du har varit och shoppat.En lite knäpp fråga,men jag undrar lixom bara.
Har du fortfarande sån panikångest? :(
